وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿٧﴾
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿٩﴾
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿١٠﴾
men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.
إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿١٢﴾
och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],
فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَٰهَا ﴿١٣﴾
trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"
فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿١٤﴾
Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;